Föreställningen...

Har känt nu ett tag att det skulle vara roligt att återuppliva min kära blogg.
läste just igenom de senaste inläggen (sist var alltså 5 maj 2011) och jag tycker ändå att den håller måttet.

Det här med att vara mamma alltså, det är ju underbart på många sätt men ibland vill man verkligen bara kasta i handduken, säga upp sig och ta ett sabbatsår. INGEN kan nånsin förstå vad det är dom ger sig in på innan det...är för sent..;) (jag lägger till många smileysar eftersom jag har förstått att folk i allmänhet inte förstår när jag har glimten i ögat och när jag är allvarlig, hint:  mina ögon glimmar för det mesta;) )

Som min FD styvfar (RIP) skulle ha sagt 'Ingen kan göra sig en föreställning om föreställningen förrän hen har sett föreställningen' och jag tycker nog att det pretty much sums it up, hur det är att skaffa barn.

Nu ska jag inte sitta här och vara kaxig bara för att jag har två barn, jag har fortfarande bara sett kanske första kvarten av föreställningen...jag har en liten känsla för showen men...fortfarande ingen aning hur det ska sluta.
Jag tänker att jag får se på det som när jag ser en film, det kan se mörkt ut emellanåt för hjälten och hjältinnan, men i rätt många fall så slutar det rätt bra.

nä, nu ska tanten sluta svamla och gå och lägga sig.

kram på er allahopa! ;)